Vi har Kreta, Mykene, hettiternas, feniciernas, kelternas, Ugarits med flera större och mindre kulturers uppgång och fall innan antiken vi känner väl. Om vi ser nya fixstjärnor är det rimligt att anta att man fått intryck från en ny källa.
den Nakna, Ugarit, Baal och Anath, tvilling, havsguden, floden, domaren, astrolabium, den sörjande modern, Baldersmyten, färjkarln Loke, Dals ristningar
Nordisk symbolik 1|Nordisk symbolik 2 | Nordisk symbolik 3 | Vokabulär | Tolkning symbolspråk | Sumers zodiak | Sumers astronomi | Egyptens kalender | Egyptens myter | Indus |indexT | hem |
Vi känner väl till hur de i de stora kulturerna skedde förändringar nu och då. Det första stora bytet av fixstjärnor efter Skorpionen
¾ Auriga/ Oxen är runt år 2000 när vi ser symboler för Ormens huvud/ Urnan och man får leta efter Floden/ Perseus/ Plejaderna som fixstjärnor för vårdagjämningen.På bilden är A säkerligen Ormens huvud och C Vega. B är mer osäkert även om det kan vara Urnan som finns ovanför Ormens huvud. En annan möjlighet är att det är en "skopa" som finns även i den figurativa symboliken. Men ser man på rätt sätt ser kröken på Floden ut som en skopa.
Den Nakna gudinnan var populär i Mellanöstern omkring 2000 f.Kr. under många namn.
Det var samtidigt med ristningen i Evenstorp och Laghällens nakna fötter. Flodsymbolen är oändlighetsringen överst till höger. Märk även pelaren som var eller blev vanlig även hos hettiterna och i hela Europa
Det mesta talar för att Ugarit har varit ett centrum för spridningen av symboliken som antagligen kom från Babylonien. Ugarit var likt många städer i Levanten en federation av enklaver dvs. handelsstationer för de omgivande länderna. Dessa behöll hemlandets kultur, men i smältdegeln formades en egen kultur.
Rätt sent har man grävt fram många litterära alster i Ugarit och fått en uppfattning om ritual och samhällsliv. Innan dess byggde kunskapen på bibelns berättelser som närmast gällde hebréernas fiender och sanningsinnehållet var efter det. För dem var den samtida guden Baal en avgud, eftersom de själva övergett Tjuren för den ende patriarken.
Vi vet att hebréerna bytte gud dvs. från kalven eller tjuren El som var vanlig i hela Mellanöstern under tredje årtusendet. Vi vet ej i hur hög grad deras religion var bunden till himlavalvet före det.
De ugaritiska texterna berättar om att en ny gud tog makten och samma var det i Babylonien och Grekland. Med detta har då förmodligen följt att man valt nya stjärnor.
I de ugaritiska poemen finns en diktcykel om Baal och Anath, vilka motsvarar Inanna och Dumuzi eller Ishtar och Tammuz som sannolik inspirationskälla.
Den "nya" havsguden Yamm kräver av gudaförsamlingen att Baal lämnas ut till honom. Baal tillrättavisar gudaförsamlingen:
.
Varför, o gudar, sänker ni era huvuden
mot knäna, mot era kungliga troner.
Låt tvillinggudarna läsa upp sina tavlor,
Yamms budbärare, Flodens och Domarens utsända.
Lyft, o gudar, era huvuden upp från knäna,
från era kungliga troner.
Jag ska svara Flodens och Domarens utsände.
.
Av detta lilla klipp ser vi att tvillingar, havsgud och floden samt domaren var viktiga begrepp för ritual och samhälle.
De stora hällarna 1 och 4 nära Tingsplatsen har tydligen byggts på några gångar och förmodligen har man börjat runt 2000 f.Kr.
Denna häll ser i sin helhet egentligen ut som en halv kvadrat delat diagonalt om vi ser till ytterlinjen. Ytterlinjen är förstås solbanan medan våglinjen är den samlade månbanan. Nedanför detta utsnitt finns en triangel med enbart ideogram och skrivtecken. Den är skild från det övriga genom en förkastning i berget, så att man vet inte om man utnyttjat det medvetet eller gjort det bästa av bergklacken.
Även här färgas första intrycket av de delvis obegripliga figurerna … men vem vet hur gudar ser ut egentligen. Mannen som ser ut att spela säckpipa har ett svärd med doppsko av Halstattyp, vilket daterar den figuren minst tusen år yngre än de tidigaste.
.
Det kräver vår inlevelse att kunna se övre bilden i den nedre.
Men även att vi kan jämföra dem med ett enkel astrolabium vars främsta uppgift är att ange höjden för himlakroppen. Greken Hipparkos var nog inte den första att systematisera mätningen av himlavalvet.
Det är lätt att elegant utformade instrument anses vara finare och mer avancerade än enkla som fyller sitt ändamål. Metoden att ange höjden är "tvärt emot" att mäta skuggans längs, vilket görs i planet.
På bilden syns astrolabiets princip och full användbar att mäta såväl solhöjd som stjärnhöjd. För stjärnskådande är det bekvämt att sätta på ett "kikarsikte". Nästa steg är en verklig kikare som förbättrar synen. I sumerisk text talas om "att se genom rör", vilket ger bättre synskärpa genom att allt oväsentligt avskärmas. På en fast anläggning kan man förstås vända på steken och gradera den lodräta delen och systematisera siktet från andra hållet.
En dominerande figur i bilden är även Lilla Björn med en stjärna särskilt märkt med en symbol som i de flesta sammanhang betyder "använd denna som fixstjärna"
Denna passar någorlunda som polstjärna 2000 f.Kr. och blev en lämplig medelväg för att undersöka "kvadraturen" på himlavalvet mellan ca 3000 och 1000 f.Kr.
Det finns en pelarlik figur i början av sommarhalvåret. Eftersom vi har i Färgelanda på Dal en rätt stor stele med ett hack i blev det naturligt att jämföra den med stjärnbilden Auriga av samma form. Därtill kommer då att vi vet att man använde pelare eller stelar senast vid denna tid. Jämför även med papyrusen under avsnittet om Egypten Solen manifesterad i Horusfalken träffar samtidigt obelisken och oxens stjärnbild. Att använda en pelare har varit en metod … en annan nämns nedan.
Under Lilla Björn finns en symbolik som kan tydas som att man förbinder en stjärnbild med jorden.
Den vindlande månvarslinjen skarvas med en liten bit (11 dagar) vid ett fotspår och ovanför finns vad jag tolkar som "hundhuvudet.". I mer utförlig form finns den på häll 4 och därtill på en del ristningar ritat figurativt.
Det är en stor skillnad mellan vetenskaplig mätinstrument och ritualverktygen. De förra har man för att utröna okända företeelser i universum.
Mätteknikens innersta väsen är som att lösa ekvationer med flera obekanta. Det gäller att gör alla utom en faktor försumbar och att lösa ut en faktor i taget. Man kan bara mäta en sak i sänder och det gäller att veta vilken faktor är den okända varierande man ska mäta.
Vid ett ritual ska endast mätas ett återkommande fenomen dvs. de flesta elementen är konstanta, kända och manifesterade i anläggningen. I fråga om astrotiden gäller det att flera faktorer ska sammanfalla och exempelvis att en viss stjärna ska ses i en viss position vid en viss tid exakt.
Vill man göra ett fast astrolabium som en anläggning på jorden är det bäst att göra den nära havet exempelvis på ett näs för att få en fast nollinje i horisonten havslinjen. Exempelvis Carnac torde ha varit en idealisk plats med Morbihanbukten och Biskayan i sydväst.
Man kan förstås också göra det i inlandet om man vet att kompensera för avvikelsen. Är det ett astrolabium för rituella ändamål behöver man endast en gång fastställa stjärn-, sol- och månpositioner för en viss tidpunkt på året.
A…………………. 
..B
Stöveln blev tidigt en symbol för mannaförbundet inom feodaladeln. Det tycks också ha varit symbol för Björnväktaren dvs. bågskytt och väktare. Sistnämnda adelsklass finns med i nån rad i ugaritiska poem och var en av ritualidolerna i hettitiska kalendern.
Det sumeriska sigillet B är från runt 2000 f.Kr. och symbolen ovanför stöveln ska vara en hand och därmed är de båda symbol för Kräfta och Björnväktare
A är en variant på samma tema från häll 4 i Högsbyn och finns före hunden i föregående bild. Det bekräftar att det måste vara Skytten man avser.
De fyra symbolerna är från Induskulturen där D får bekräfta att den brutna staven användes där. C tolkas som en förbindelse mellan två punkter och de markeras 1,2,3, i toppen.
… B i Indus är en symbol man finner också i Kretas och Hattilandets symbolik. Det är symbol för när solen träffar toppen på obelisken eller pelaren. Varianten på bilden är från Kreta och försedd med streck på sidorna av pelaren vilka i vanlig logik betyder "jordad". Man kan också se översta delen som ett par bröst och de finns på ett par hällar i Norden.
A i Indus ska egentligen jämföras med stolparna i B i föregående bild. Det kan ha varit en anordning att syfta efter eller i princip samma hjälpmedel som de krökta stavarna på Ramadansidan i kvadraten eller i egyptisk symbolik som redskap vid Ramadan.
Om man ska samtidigt rikta blicken mot måne och en fixstjärna kan man dels bli bländad dels kan månen skymma stjärnan. Om man kan sin stjärnhimmel kan man nå stor precision genom att istället välja en stjärna på vardera sidan av den tänkta fixstjärnan.
… Det var troligen metoden i viet som bestod av två stensträngar i 22,5 graders vinkel och den egentliga söklinjen var i mitten. Hur man har fått namnet kan vara så enkelt som från denna symbol som har ljudvärdet VI på sina håll.
Harg är förmodligen samma som stavgård och eftersom man i landskapslagar förbjuder detta liksom viet och de heliga lundarna måste alla ha varit rituella platser och inte bara gravplatser.
Eftersom kvadrater syns i den tidiga symboliken liksom allehanda symboler för redskap antog jag att man har haft en fyrkantig plats för att manifestera himlavalvets kvadratur.
Min genomgång har i huvudsak kretsat runt 2000 f.Kr. när det nordiska "skriftspråket" skapades.
Detta utsnitt är nog minst 1000 år yngre och i stil med Lekarehällen. Man ser att figurerna är sammansatta av skriftsymboler så att vi kan se traditionen levde vidare.
Motivet med "den sörjande modern" är något helt nytt och förebådar Baldersmyten och även färjkarln Loke finns med på andra sidan av floden. Symbolen på huvudet är Stenbocken och vist är dessa djur lekfulla som den fria tanken som kräver en låsning … men då är vi inne på filosofi och livsvisdom, vilket ej är ämne för denna betraktelse.
Sammanfattningsvis alla dessa bitar av mosaiken bevisar rätt entydigt att den praktiska astronomin och ritualen har varit en viktig del av folks vardag åtminstone på de platser där det finns ristningar eller andra lämningar som dokumenterar detta.
Om man drar paralleller till de litterära verken i Mellanöstern får man en aning om vad dessa ritual egentligen gick ut på. Vi förstår den praktiska nyttan att få bröd på bordet. Svårare är att bevisa att man höll på med kult och det ligger kanske mer i den nutida betraktarens öga än i den forntida verkligheten i glesbygden Europa.
I synnerhet Dals ristningar är sammansatta av symboler som vittnar om ett stavelsespråk likt de tidiga i kulturländerna i söder. Jag har visat på en del av lånen och mer finns i min ofullbordade analys av just symbolspråket i slutdelen av boken. Ett rimligt antagande är att Europas språk låg mycket närmare varandra än i dag och att man rätt lätt kunne förstår även folk i mellanöstern åtminstone om man pratade om ett gemensamt ämne som ritualastronomi.
Naturligtvis är det abstrakta symbolspråket även ett bevis på den intellektuella nivå man kunne prestera med enkla medel i Norden. Arkeologer vill ha fysiska ting för att kunna medge att något existerat. Helst vill de hålla på och pensla fram det i "hundra år".
Vist är skepsis bra, men vi måste fylla i luckorna och tillåta oss frågan om inte man har kunnat använda näver och flintkniv att skriva med eller andra medel. Eftersom man fått symbolspråket bör man ju också ha fått skrivmedlet.
I ett senare skede ska jag försöka utvärdera just den sidan. Det ska kombineras med vad man kan se av lagar och samhällsordning ur astronomi och ritual. Det finns små bitar av symbolik jämsides ritualristningar vi kan klassa som rena lagar.