Mer om Tingsplatsen

Kvadraturen, den Nakna, Båtlyftaren, Vattenmannen, Shu, Tingsplatsen, månkalender, Ugarit, Baal och Anath, astrolabium, den sörjande modern, Baldersmyten, färjkarln Loke, Dals ristningar

Kvadraturen

I samma veva arbetade jag med ett rutnät att lägga på himlavalvet som ett astronomiskt mått och valde sidorna så stora som ett stjärntecken.

A B

De dubbelstreckade fötterna placerar också på "andra sidan". Det finns rätt många "båtlyftare" på våra hällar i Norden och det var naturligt att jämföra. En del bekräftade det första antagandet. Om det sen har varit en markering att man tog upp båten på hösten är en osäker fråga. Men kalenderstavarna har symboler för att man sätter den i sjön i början av maj och tar upp den i oktober. Landskapslagarna talar om skeppsvist vilket innebar att man skulle rusta mat för 16 veckor, vilket torde ha varit vanligast. Senare blev det upp till 28 veckor dvs. den effektiva sommaren var 7 månvarv.

För att rusta dessa krävdes ett stort underlag. I Skånelagen från slutet av vikingatiden rustade som typiska siffror 400 till 600 bönder ett ledungsskepp. Med Dals verklighet skulle det inte ha blivit mer än ett skepp. Antagandet är att det lika ofta kunne vara en färd för handel nånstans. Egentligen hann man hur lätt som helst till Grekland fram och tillbaka en sommar redan under bronsåldern med så stor besättning att den hade chans att resa med frid hela vägen.

Alltnog jag letade i grannskapet efter fler sidor på kvadraten. Ramadansidans båt fann jag på häll 4 och den är knappast en verklig båt. De böjda stängerna i ena ändan antydde att man även tänkt sig en båge.

I mitten finns en lätt krökt stav vi såg även på båtarna med tvillingar. Antagligen har man gjort den åttakantade modellen där sidan mellan hörnen ger den brutna staven. Vi kan ljudsätta den AK (/AC/AG) medan 90 graders hörnen betecknas EK(/EC/EG).

I ett senare skede blev jag uppmärksam på figuren ovanför och frågade mig om man haft en fysisk kvadrat på Tingsplatsen. Denna figur skulle i så fall markera ett hörn. Till detta kom häll 1 som egentligen visar en halv kvadrat skuren itu diagonalt.

Det förvirrande är ofta precessionen. När man väl lärt sig hur det fungerar förväntar man sig med västerländsk effektivitet att det ska ha varit en systematik i det hela. Man väntar sig att justeringar ska ha skett med jämna mellanrum. Men människan fungerar nog inte så, utan är en vanemänniska som följer traditionen så länge det bara går. Till dessa ritual var hela deras världsuppfattning knuten, så man förstår att det var inte lätt att överge de gamla märkena. Rom är det yttersta exemplet där man tydligen följt en gammal kalender i fyra tusen år eller baserat sin kalender på ett fyratusen år gammalt system.

Istället sätter jag upp en teori med två varianter. Ena fallet att nya fixstjärnor har uppkommit när nya kulturer har uppstått. Då är det lättare att börja med något nytt. Den andra varianten är när en bestående kultur i mytologin berättar att en ny kung tar över.

Vi känner knappast till denna mekanism där vi ändå får anta att det bott folk kontinuerligt nästan överallt. Men man får anta att en "överklass" i regel har varit kulturbärare och att denna har kunnat ta makten och införa nya eller nygamla ritual.

För min del tror jag inte på de genetiska teorierna om språk och kultur … än mindre på något urhem för indoeuropéerna. Däremot tror jag att Mellanöstern har varit ett fokus mellan kulturutbyten åt snart sagt alla håll. Man ser exempelvis kulturutbytet i triangeln Egeiska havet, Anatolien och Levanten där alla lånat av varandra, men förstås tagit till sig mycket från Sumer-Babylonien och Egypten.

I klar text jag tror på influens och att våra språk till stor del har formats genom en gemensam världsåskådning bl.a. byggt på den gemensamma rituella astronomin. Någon organiserad fundamentalistisk religion är det svårt att tro på. Bland annat därför att vi på våra hällar ser symboler och intryck från flera håll vid sidan om en utvecklad inhemsk symbolik. Dessutom är monokulturen en sen uppfinning.