Bronsålderns idéer Ioniskt I

Perioden kännetecknas av stort kulturutbyte med ioniska världen Anatolien, Kreta, Mykene och Alperna. Bevisen finns i enskilda detaljer i hällristningar och fynd. Hettiternas kungar var också präster och vi ser deras världsordning i kungasigillet

Aryans, ioniska stridsvagnar, hettiter, leridol, Amos, ioniska pelaren, Hattusili, Rörbysvärdet, aedicula, solörn, Anahita, satell, årmannen, Mitanni

| Tvåsamt I |Tvåsamt 2 | Ioniskt I  | Ioniskt II | Vädurens tid I  | Vädurens tid II  | fartdårar | Hettititer | indexB | hem |

Men var finns arierna

"Det var tider det, då kunne man bara ta klubban och gå och klubba ett kvinns och dra hem henne i håret"

Den inledningen passar bra även i detta kapitel. Det ska handla om den nordiska överklassens egentliga ursprung. Nämligen triangel hettitiska Anatolien, Norra Syrien och Egeiska kulturen. Staden Ugarit vid Syriens kust var en smältdegel där dessa tre kulturer möttes. Där fanns stadsdelar för de olika folkens handelsmän.

.

Beslag som förmodas ha suttit på seldon. Fynd Fogdarp, Skåne.

Vi ser från och med Sargon av Akkad ca 2350 f.Kr. hur dels idolerna blir mänskliga och ej går att skilja från ledarna i halvguds gestalt. Det nya modet blir krona med fyrdubbla tjurhorn och volangkjolar och de senare sprids åtminstone till Kreta.

Internationellt bildas en överklass i kulturländerna. Den är inte så som hos oss integrerad i landet utan ett särskilt lagrum. De blir kulturdrivande inom sin egen klass. Folket får följa efter om de gitter. Det här med att bli rik har alltid varit en fråga om lust och initiativ hos folk.

Vi vet från medeltiden att det var fritt fram för storbönder och ställa upp med ryttare och häst i "kungens följe". Vanligt folk var nöjda med sin lott och sitt liv så länge ingen förslavade dem. Det är vid denna tid och plats vi måste placera arierna. Det är nu vi kan börja spåra direkt import eller inflytande från söder.

Till min generation och fyrtiotalet hör ariska frågan i allra högsta grad. Hitler och hans anhang drev frågan med kraft och jag minns någon av offren som kom hem från koncentrationslägren. I deras ögon kunne man läsa deras lidande.

 .

Huvudet till höger liknar i allra högsta grad de på seldonen. Dessa leridoler är från Mykene.

Bland läsare av historia och de som sysslar med historia lever frågan förstås kvar. I synnerhet hos de som tar den ariskt genetiska frågan på allvar. De böckerna finns bland oss än.

Vissa ungdomar har tagit till sig dessa befängda fantasier. Det är förstås därför att det finns element som intresserar ungdomar i alla tider. Det är tillhörigheten till en stam och mannaförbundet. Att känna sig intagen i en krets. Ofta behöver man inte själv bilda en åskådning utan matas med den av ledarena. Det är så bekvämt att låta andra ta ansvaret. Sen gammalt klippte man pojkarnas "lejonman" som initiationsrit. I det fria håret ligger personligheten och viljan. Det är därför marinkåren och andra stridisar ser till att snagga rekryterna med en gång.

Det är nu så, att folk tror vad de helst vill tro. Företeelsen är symptom och avslöjar att en del människor vill vara speciella och höra till en egen stam. Och helst en som är bättre eller har mer rätt än andra.

Det hjälper föga att judarna har sin profet Amos sen över 2500 år. Hans råd till ölhävare är "Förhäven Eder icke, att i icke må få baksmälla". Min vanvördiga tolkning av ett råd till alla som går mot allmänna Jantelagen och säger "En a´n är så god som en a´n" … men det finns ju en viss visdom i att hålla på jämlikheten även om det svider att ständigt tryckas ned.

Enligt de ariska genetikerna skulle arierna plötsligt ha vält ur ett "svart hål" och erövrat världen med sin kultur för ungefär 4000 år sen. Med andra ord samtidigt med att man slutade göra sliprännor på Gotland och vid Flyhov. Vid samma tid har vi ristningarna Evenstorp, Lagen om brödrabo och Ängen Högsbyn och en rad ristningar om broderskap. Fundamentalisterna vill bara ha broderskap för de utvalda. Det var också då hällkistfolket formerade sig.

Det är icke sannolikt att några miljoner kommer från ingenstans dvs. forntiden hade nog känt till en sådan folkfabrik Men inte ett enda omnämnande i de tidiga källor vi har. Hyksos invasion tillett hörn av Egypten är en västanfläkt jämförd med att arier skulle ha erövrat Europa. I Indien är innevånaren fortfarande mörkbruna, med korpsvart hår och svarta ögon så genetiken har inte lämnat spår efter "arier". De riktiga arierna där var grannarna i Pakistan som än var vänner än fiender precis som i dag.

Ioniska stridsvagnar

Hettiterna var förmodligen först med stuterier och med att skriva en handbok om hästskötsel.

Vid samma tid skulle arierna ha utplånat Induskulturen så i grunden att inte spår syns. Grekerna lämnade spår fast Alexanders dog efter bara 13 år och påverkan tynade snabbt bort. Märkligt även med Induskulturen att dess skriftspråk kan leva vidare till våra dagar. Visserligen lite avsides på Påsköarna men ändå. Vida mer märkligt är det att en gestalten Buddha = Siva = är en Indusgestalt och kan leva vidare sen 5000 år. Märkligt att braminerna egentligen bedriver Indusfolkets astronomi. Man skulle kunna få fram otaliga drag i Indien vida äldre än ariernas förmodade herravälde.

Det ende som går att spåra i norra Europa runt 2000 f.Kr. är att en del av folket egentligen fortsätter seden med gånggrifter "modell Mini" dvs. hällkistor nästan hela bronsåldern ut. Samt att samma folk tydligen var odlare. Det är en samtidig händelse, men knappast något specifikt ariskt drag. Ej heller är det specifikt ariskt att man överallt från Kina till Västerhavet tycks bilda mannaförbund som leker med hästar och vagnar. Det är samtida kulturdrag, men ej specifikt ariskt.

Mykenerna skulle förstås inte vara sämre. Lägg märke till vädurshornen som indikerar Vädurens Tid.

Den ariska teorin går inte att förena med praktiken och fynden. Om man skulle önska bokbål, så skulle det vara med enbart syfte att bränna upp befängda ariska idéer. Samma gäller egentligen också alla genetiska teorier inom arkeologi och språkvetenskap. Kultur och språk är ej nedärvda.

Vår inlärningsperiod är lång … numera ska vi ju lära hela livet för att passa företagens mall. Det innebär förstås att miljöns procentuella andel vida överstiger arvets.

Våra kulturella mönster får vi inte med modersmjölken så som många enklare varelser. Och hur kan man bedöma om en fågelunge lär moderlighet genom att behandlas som unge eller om det är gener som styr? Vår omgivning och fostran ger oss såväl tillhörighet som kulturella beteenden.

Lite slarvigt säger man att "nöden är uppfinningarnas moder" … men mer allmängiltigt är nödvändighetens lag. Den tvingar på människan lösningar för att släktet ska överleva. Behovet att släktet överlever är den nedärvda yttersta livsgnistan man inte kan kompromissa med. Det är som en reflex i förlängda ryggmärgen utanför vår kontroll.

Inom djurvärlden är det inte strängt nödvändigt att hålla ungarna hos modern så länge som vi gör. Varje ny generation måste egentligen skapa sin egen nya värld. Redan tidigt har barnet en egen vilja och de starkaste värjer sig mot vad de vuxna vill pådyvla dem. Att flickor lär sig omvårdnad genom att leka med dockor är förstås en kulturell fördel, att de må veta hur de ska göra senare när det är dags.

Dock kan det glömmas. Därför är antagligen något av behovet att leka med dockor, för att barnet vill förstå varför föräldrarna håller på med att pyssla alternativt jönssa med "stora karln eller stora flickan." Denne vill dock klara sig själv … en a´n har ett ärr på vänstra handled när jag som fyraåring skulle bevisa för mormor att jag kan skära bröd själv. Skulle inte hon ha stört mig skulle det ha gått bättre … tror jag än i dag. Och vad hon skällde sen efteråt. Jag som ville vara hjälpsam när de vuxna alltid klagade över att de inte hinner med allt..

Den som försöker lära andra människor upptäcker fort nog att alla vill egentligen gärna stånga pannan blodig själv … istället för att gå genvägen att lyssna till gammalt folk eller de som varit med för. Den inställningen är inte medfödd, utan en utveckling i ett allt mer individualistiskt samhälle. Det vore knappast tänkbart i ett samhälle beroende av den kunskap man samlat hos gammalt folk. Och därmed sagt att vi är inte produkt av endera arv eller miljö, utan av både och.

Sen en annan logisk följd. Vi ska jämföra oss med den omgivning vi möter och lösa dess problem … och ej jämföra oss med nån mall vi ska påtvinga oss själva och omgivningen. Detta om vi vill vara intelligenta och undvika korkat evighetsarbete. Detta var grova pekpinnar men min livserfarenhet och nutida verkligheten säger att de ibland behövs.

Och nu till den ioniska kulturens framväxt … nu när den ariska genetiken är avfärdad.

Hettiterna

Verkligheten runt år 2000 f.Kr. är att nya högkulturer växer till sig utanför Mesopotamien och Egypten. Eftersom de som berör Europa har gemensamma drag kallar jag dem ioniska efter den ioniska pelaren med vädurshorn på toppen som är ett signum för kulturen. Med Jonien menar jag västra delen av Anatolien som blev säte för den grekiska joniska kulturen.

Det börjar med hettiterna just omkring 2000 f.Kr. Dessa vann sedermera över det rätt nybildade babyloniska riket, men fick snart nog ge upp erövringarna. De tog förstås upp mycken kultur därifrån. Det är antagligen en "förklaringsmyt" som vill hävda att hettiterna invandrade nånstans ifrån. Deras bildkultur är nog typisk för Mellanöstern. Likaså människotypen i figurerna.

För Egypten var Hattilandet en respekterad stormakt, där Tutankamons änka ville ha en svärdotter från Hattilandet men kungen sölade förmodligen av misstänksamhet. Den egyptiska tronföljaren mördades utan att det blev av. Senare blev det dock 75 år av fördrag länderna emellan.

De mindre kulturerna i Främre Östern har 10 - 20 % skriftsymboler gemensamma och därtill med många lån från Sumer och Egypten. Hettiterna var bra på metallurgi och var om inte först så dock tidiga med järn. Mycket talar för att de rent av höll monopol på konsten att framställa järn. Denna industri hade säkerligen börjat flera hundra år före vad vi känner till.

Därtill var de bra på att organisera en federation och ett samhälle. Det blev den ioniska modellen. Man kan säga att hettiterna blev motor för efterföljarna ett par hundra år senare på Kreta och på grekiska fastlandet såsom Mykene. Denna ioniska kultur stod sig inte bara till Mykenes fall utan ärvdes av grekerna och romarna samt i synnerhet hos kelterna och därmed av oss.

Men för att börja från början om denna underskattade kultur. Vi vet att det nya babyloniska riket öppnade handelsfaktori i Kanesh i Taurusbergen nära nuvarande Kayseri omkring 1900 — 1800 f.Kr. Det är i det närmaste självklart att det var metaller man handlade med och att det då fanns kunnigt folk i trakten. Det fanns inga storstäder i mellersta Turkiet då, utan små orter på kanske några hundra människor. Runt 1650 f.Kr. bildas ett prästerligt feodalt kungadöme av Hattusili och han börjar bygga Hattusa vid nuvarande Bogazköy.

.

Ett hastigt bocksprång till Rörbysvärdet. Ett av två funna i min barndomsby och två fynd av kroksvärd från ungefär samma tid som Hattusili.

.

De lärda tvista om ursprunget till krumsvärden i Norden, medan en a´n jämför med väktarens svärdspets som skymtar i porten till Hattusaborgen.

Det står sig lika väl. Även i Sverige finns fynd av ett par tre liknande svärd. Det intressanta med det ena Rörbysvärdet är skeppsristningen, som därmed daterar båttypen i symboliken dvs. senast ca 1700 f.Kr förekom den.

Fortsätt del 2